A fresh start (eller massa osammanhängande svammel om sex)

För några dagar sedan började jag läsa en bok som heter Sex som jag vill ha det. Köpte den mest på skoj då jag och en vän traskade omkring på stan.
Den börjar med frågan "Är det något fel på en när man tänker på sex hela tiden?". Det var en bra fråga, måste jag säga. Ok, inte för att jag tänker på sex hela hela tiden, men periodvis kan jag erkänna att det flyger omkring en hel del sådana tankar i mitt lilla huvud (jag får alltid höra att jag har ett litet huvud). Plus att jag är en jävel på att associera saker till sex, jag kan nog tamejfan associera allt till sex. På gott och ont. Givetvis.
Och detta oavsett om jag är inne i en tänker-på-sex-hela-tiden-period eller ej.

Anyway, den här boken, som är baserad på en engelsk blogg, handlar om hur författaren är på jakt efter drömsexet. Dvs, hela boken handlar om sex hon har haft, har, eller vill ha.
287 sidor med, i stort sett, bara sex.
Jag kan lugnt erkänna att jag rent allmänt är grymt sexuellt frustrerad. Det är ingen idé att försöka förneka. Efter över 1½ år utan något rumlande i halmen (ett undantag, men det räknas inte) blir man lätt det. Plus att jag uppenbarligen är en väldigt sexuell person, enligt mitt ex en sexgalning, alternativt nymfoman (ja, hon kallade mig faktiskt bådadera).

Men oavsett om man är som jag, eller inte, så kan man nästan inte komma undan frustrationen när man läser den här boken (ja, om man inte har en partner eller annat substitut i närheten då). Även om den till 98% består av heterosex, givetvis. Men det finns iaf ett par girl on girl äventyr. Eller ja, har kommit igenom halva boken och hittills har det dykt upp ett tjejhångel och en misslyckad trekant. Man får vara glad över det lilla, hoppas dock på fler. Men när man som jag ligger högst upp på frustrationsskalan så är det skitsamma om det är heterosex, flatsex eller en komisk, helt sexbefriad, seriestripp som råkar utspela sig i ett sovrum. Sex som sex.

Det håller på att driva mig till vansinne. Nästa stackare (och jag menar verkligen stackare) som råkar rumla runt med mig måste vara beredd på att tackla 1½ års undetryckt sexuell frustration. Det krävs nog en likasinnad (med andra ord, sexuellt hungrande alt sexgalning) för att palla det.
Om jag ändå kunde göra något själv för att så att säga lätta på trycket. Men det funkar inte alls för mig. Skapar bara mer frustration. Grrrr.

Jag behöver fysisk närhet.

Jag behöver hångla.

Jag behöver ligga.

Damn.

Under dagen har jag funderat lite över det här med vad man ser hos folk,

eller ja, vad man ser hos brudar man spanar in.

Vad man först lägger märke till.

Alla mina heterosexuella tjejpolare

spanar in andra brudars bröst och kommenterar dem gärna.

Själv ser jag dem knappt.

Bröst är, under spaningsfasen,

helt ointressant.

Likaså personens ass

eller andra kroppsdelar folk normalt sett spanar in.

Jag lägger bara märkte till saker som ögon,

ansiktsdrag eller händer.

Resten är liksom som bortblåst,

helt ointressant förrän senare.

Har upptäckt att de flesta tycker det verkar mer eller mindre puckat.

Och det kanske det är. Vad vet jag.

Eller så har vi alla bara olika preferenser.

Tänker på de senaste.. två pers jag småspanat på.

Det jag lagt märke till,

så pass att jag kan framkalla bilder av det i huvudet,
är ögon och leenden.
Och vilka ögon sen.. scheit.

Heh.

Om någon känner igen sig, varesig det gäller det enorma behovet av sex eller det obefintliga bröstspanandet, så lämna gärna en kommentar så jag slipper känna mig helt ensam om det ;P

(Förresten, varför finns det ingen understrykningsfunktion här, det är ju riktigt korkat. Jag kan minnas fel, men fanns det inte det förut?)